Författare: Säkerhetschefen

Balotelli i Norge!!!???

Det har kommit till min kännedom att Balotelli ska springa i Norge idag. 2640 meter! Genom inre spaning har jag dock listat ut att det inte är bowlaren Balotelli, utan hästen med samma namn som ska förflytta sig. Det hela går av stapeln på Momarken i Norge vid 19:30-tiden. De vanligtvis oseriösa bedömarna har visat sig vara helt omdömeslösa när det gäller att bedöma chanserna för denne ädla springare. Sålunda förväntas hans seger ge hans förtrogna dryga 50 gånger insatsen på satsat kapital. Säkerhetschefen kommer att förneka alla misstankar om insiderpåverkan om det skulle visa sig att kassören satsar klubbkassan på kusen, och denne, mot förmodan, förlorar. Det enda som talar för detta är väl kusken, Herman R. Tvedt.

ÄNTLIGEN….!!

Sällan har det känts mer angeläget än nu, efter sportchefens inlägg nedan, att citera den rosaklädde litteraturkännaren Gert Fylkings utbrott i televisionen år efter år när den svenska akademiens ständige sekreterare tillkännagav vem som skulle få Nobelpriset i litteratur. ”Äntligen” utropade han, oavsett vem som vann. När nu sportchefen sent omsider insett betydelsen av säkerhetschefens närvaro i alla möjliga sammanhang kan man inte annat än utbrista i samma lovord över sportchefens, och styrelsens beslut. Prisad varde sportchefen och styrelsen på det att säkerhetschefen skola bli betydande berest. Dock måste ett varningens finger höjas. Från vanligtvis välunderrättad källa har säkerhetschefen nåtts av information om att en särskild kul(a)turprofil i klubben ägnat sig åt övergrepp å de mest flagranta sätt. Sålunda har det uppdagats att vederbörande genom ett kringflackande uppdykande vid sina klubbkamraters träningsbanor har agerat störande med påföljd att kamraterna misslyckats å det gruvligaste i sina träningsambitioner att bli uttagna i något lag. Om detta har uk-chefen informerats varvid han utbrast: ”Äntligen… nu förstår jag varför inte Honda presterat bättre i modern tid. Må han nu visa vad han kan i klubbens A-lag.” Kul(a)turprofilen har tidigare muntligen åthutats av flera av sina lagkamrater, som nu dock förutser styrelsens, och den ständige sekreterarens kraftfulla ingripande. Bäva månde kul(a)turprofilen. Forts följer…

Liedholm på spåret…

Vart är jag på väg… utbrast vår lokförare Liedholm under kvällens träning, i frustration över att hans klot inte gick som tåget, rullande som på räls. Han provade t.o.m. att mentalt förflytta sig till sitt jobb, i hytten med dödmansgreppet. Det var inget lyckat drag då han mot slutet av träningen fattade klotet med samma grepp. Eftersom det är viktigt att han på jobbet passerar medans bommarna är nere skyndade han sig att kasta sitt klot också under samma premisser. Resultatet är nu synligt på bana 7 i San Siro.  Begreppet att ”slå en sjua” har nu fått en ny innebörd då bommen på banan nu har formen av en horisontell parabel. Säkerhetschefen blev åsyna vittne till urspårningen, och var inte sen att kalla Liedholm till förhör, då han på sannolika skäl kan misstänkas för vårdslöshet i panik. Men p.g.a. den senare kommer han att undgå straff, och i stället erbjudas terapi i form av avfettande persedelvård, i hopp om att hans klot bättre ska låta sig styras vid kommande evenemang. Säkerhetschefen har nedlagt stor energi på att hantera ärendet, som nu är avskrivet. Något handikapp har inte uppstått, och kommer heller inte att utdelas.

Sportchefen har förstått!

Det verkar som om han kommit till insikt sportchefen, att det har uppenbarligen slagit runt för honom där någonstans i närheten av ekvatorn, solsting månne?   Vi är överens om samma tvivelaktiga inställning till att våra medlemmar är ute och far. Precis av det skälet valde säkerhetsansvarige nu i denna för klubbens medlemmar så kritiska situation, att ta ansvar för säkerheten på hemmaplan. Inga lagmatcher på två veckor, bara individuella lekar med handikapp och allt. Men vad gjorde sportchefen ! Han bara drog iväg, och lämnade sina undersåtar i ensamhet och förvirring. Det hade naturligtvis varit annorlunda om sportchefen redan från början insett att han skulle komma att behöva bytas ut mot en resurs… Då hade han så klart bjudit med säkerhetschefen på trippen, och låtit denne prostituera sig på det att tillräckliga medel skola inflyta för den fortsatta förlustelsen på ön. Å andra sidan hade sannolikt säkerhetschefens blotta närvaro vid sidan, snett bakom sportchefen och dennes resesällskap avskräckt alla potentiella åldringsbrottare att ens försöka ge sig på säkerhetschefens uppenbara ”objekt”.  Det är uppenbart att det snarast efter sportchefens återkomst behöver kallas till öråd för att ta beslut om i vilken utsträckning han har en framtid som just det… I detta jämställdhetens tidevarv borde han väl dessutom vara närmast tacksam för en hand på sitt innanlår… och ingen annan stans.

U-laget på utflykt….

Efter en resa i medvind och solen i ryggen var förväntningarna stora hos våra rödsvartrandigga tigrar inför de båda matcherna mot Karma B och C. Efter en någorlunda inledande serie föll vi ihop som en frostnupen och maskäten Karljohansvamp. Karmas tre quinnor hade avgjort matchen redan i tredje serien, och vann till slut med 12-8. Llorente och Mazzola var de som först upptäckte att vi inte var på någon svampexcurison utan faktiskt på en bowlingbana. De fick till slut ihop 647 respektive 631. Inför dagens andra match, mot Karma C, ställdes en fråga under peptalket om vi skulle förlora ytterligare en match. ”Aldrig i livet” skanderade de fyras gäng så att flera i publiken satte kaffet i vrångstrupen. Det såg ganska bra ut, 10-5 efter tre serier. Då hände två saker. Honda vaknade ur den dvala han drällt omkring i under hela förmiddagen, och drämde till med 201. De andra tre, somnade om. Vi behövde en poäng, men fick två, vinst med 12-8.  Värt att notera f.ö. var att Honda var jämnheten själv, dock på en låg nivå, 2 x 612. Llorente varnades för hårt spel, men det lönade sig då han var den ende som kom över 1300 poäng på de 8 serierna.

Men…. vi hade roligt, och det är ju det som är meningen.

De kom, de sågs, segrade… och åkte hem igen…

Världspremiären för BK Milans Veteranvinnare +-75 slutade med dubbla bästanoteringar för laget. I matchen mot BK Wege var det Hawaibowling, där Milan tog första serien med 4-1 och Wege den andra med 5-0. Detta tände den italienska ådran hos de rödsvarta krigarna som skärpte till sig och vann den andra halvan av matchen med 10-0. Mazzola och Costacurta bäst med 649 respektive 640. Totalt uppnåddes 2545 i denna historiska lagpremiär, och vinst med 14-6.

Inför den andra matchen i Sala hade Honda, som vägvisare det dåliga omdömet att ta den kortaste, men också krokigaste vägen till hallen. Men, då hann laget också inmundiga en lunch på klassiska ”Skitiga duken” i Sala. Trots detta ( eller kanske p.g.a. o hemska tanke…) hampade det sig inte bättre än att laget faktiskt fick se sig slaget med 14-6 i den matchen. Men laget höjde sitt bara någon timme gamla slagningsrekord till 2640, varför förlusten sannolikt måste tillskrivas ett bättre motstånd. Från vanligtvis välunderrättad källa meddelas att åtminstone en av Salas spelare till vardags spelar i div.2. Costacurta visade att han är en framtidsman för BK Milan, genom att slå 719, och erövra två poäng. Det var 100% bättre än vad någon av de andra lyckades med, där Honda fick ihop 645, en poäng mer än Nordahl. Men, vi hade roligt, och Mazzola lärde oss att det är schysst mot lagkamraterna att bespruta sig med ”raggardusch” om man inte duschar på riktigt, innan man sätter sig i en bil tillsammans med sina kompisar.

Säkerhetschefens spaning

I en kommuniké från högkvarteret låter länsman meddela att hans frånvaro bara är en illusion. Han finns hela tiden utan att synas… utom när han är i tjänst, då han närmar sig medborgarna genom allehanda medium, och är synlig både här och där. Grodorna står som spön i backen här, men som vanligt värnar länsman yttrandefriheten, utom när den inskränker hans egen talförmåga, vilket dock är sällsynt. Eftersom han inte vill att hans gemål ska genomföra någon osympatisk demonstration den 4 maj, som är årsdagen för hennes tillkomst, så avser länsman att var osynlig på det kommande klubbmötet den dagen. Han låter dock meddela att han lojalt ställer sig bakom allehanda direktiv och order som kan bli följden av denna icke tillståndspliktiga sammankomst.

Sportchefen blev gla i hatten!

Vid kvällens träning passade UK-chefen på att förära sportchefen  ett delkroppsskydd att användas framförallt på bortaplaner där det gäller att använda huvudet. Sportchefen använde ju det, huvudet alltså, ganska påtagligt i Sandviken nyligen. Så påtagligt att han blev yr i mössan. Mössa är dock överflödigt vid bärande av detta skydd varför liknande intermezzon torde kunna förebyggas. Vi övriga medlemmar i laget, vars övre kroppsdelar inte är så ädla, ställer oss lite frågande till varför inte vi åtminstone kunde föräras en mössa… eller för all del en keps? Man funderar ju faktiskt på UK-chefens motiv till att så ensidigt gynna klubbens ledning…? Har han månne inte bokats som trubadur till kommande samkväm?

20161004_170504