Ett nyårsminne

Det var exakt 30 år sedan, nyårsdagen 1993. Jag satt och åt lunch tillsammans med min yngsta dotter Ida, då 6 år, som var lite nedstämd. Jag hade därför anrättat hennes favoriträtt ”Pappas pyttipanna”, bestående av rester från julbordet. Hon började direkt med att välta ut mjölkpaketet över den broderade julduken. Mjölken forsade ner på golvet. En liter mjölk, det är mycket mjölk det. Sedan jag hade sanerat köket hjälpligt kom nästa motgång. Flickan tog den finpipiga ketchupflaskan och sprutade ut en ansenlig mängd bredvid tallriken ut över bordet. Då rann det till även hos mig. ”Du beter sig som en riktig gris vid matbordet”, skrek jag ut. Ida satt tyst medan jag för andra gången sanerade köket. Sedan sa hon, ”Pappa, vet du om att varje liten gris är barn till ett stort svin?” En sådan storsmocka har jag aldrig fått förr eller senare, men jag förtjänade den. Vi blev direkt glada igen. Senare på eftermiddagen kom hon ut från sitt rum och sa, ”Förlåt pappa, jag hade läst historien i Kalle Anka precis före lunch”. God fortsättning!

+4

-1